Sött

En stor tjusning i att simma i havet och inte i bassäng är att upptäcka nya vatten. Om det så bara är att vända vänster istället för höger från bryggan, eller om det handlar om helt nya oceaner.

Idag anländer jag till Stockholm med badbrallor och simbrillor i bagaget. När min vän ska fotografera i Hagaparken passar jag på att glida ner i Brunnsviken. Okej, det är inte hav, men så petig är jag inte, sötvatten har säkert sina förtjänster. Men jag är trots allt lite avvaktande när jag vadar ut i det gröna vattnet från en liten strand under en hängpil.

Varje vatten har sin karaktär, sin stämning. Här blir jag överraskad. Brunnsviken är mjuk och len. Välkomnande. Och väldigt stilla, nästan som en bassäng. När jag tar de första simtagen står det klart att det också är mycket grumligt, jag ser knappt handen framför mig.
Jag tar en vid sväng runt stenar i vattenbrynet där en flock kanadagäss nyfiket betraktar mig. Lustigt med fågelliv, men också charmigt. Sen korsar jag ett litet sund och ser mig nogsamt omkring, här finns två småbåtshamnar. Men det är lugnt och stilla, bara jag i vattnet.
Snabbt kommer jag in i rytmen. Så skönt. Till vänster vass, till höger vik. Följer konturerna av Hagaparken norrut och njuter storligen av min tur. I det stilla vattnet kan jag sträcka ut ordentligt och klockan gör sitt till för att sporra mig att simma långt. Tankarna flyter lätt och ljust och kretsar mycket kring glädjen i att vara här och förväntningar och förhoppningar. Just nu händer det mycket i livet, mycket vackert.
Vid en en markisförsedd flytbrygga nedanför Haga slott vänder jag och följer samma rutt tillbaka. Några kanotister ser förvånade ut när jag rundar en vassrugge och vinkar till dem. De vinkar inte tillbaka.

Det här var en positiv överraskning. Tror det blir fler simturer här.
(länk här)