Men skönt med salt hav!
(länk)
Jag började simma i havet för att jag var tvungen. För att rena min själ. Skölja den vit igen som en tvätterska vid floden. Det fungerade. Nu simmar jag för att jag kan. För att det är skönt. När jag stiger upp ur havet finns dess oändlighet kvar i min blick och mina tankar flyter tyngdlöst. Den här bloggen handlar om att simma. Och om tankarna som föds där, i ytspänningen mellan himmel och hav.
No comments:
Post a Comment