Saknad

Har haft ett uppehåll på två dagar – i förrgår var jag för trött och igår hann jag inte. Som jag saknat havet. Därför gjorde det ingenting att det blåste svalt, att himlen var mörk och mulen och att det stod 17 grader på skylten för vattentemperatur idag. Det gjorde inte ett dugg.
Att sträcka ut igen mot vågorna, så skönt! Och precis när jag tänker det så glimtar solen till också :-).
På hörnet vid Titanic är vågorna extra stora och när jag svänger 90 grader vänster känns det som rejäl motström. Uppfriskande! Så är det också härlig surf på tillbaka vägen, känns som om jag flyger fram över bottnen (där ålagräset också indikerar stark ström). Lösryckta alger svävar fritt i vattenmassan och ger en fin tredimensionell struktur. En båg bryter mjukt över min vänstra sida och det känns precis som när en liten sjölejonunge kom och puffade mig i sidan en gång på Galapagos och ville leka mer.
Just nu är livet så vackert att jag inte kan annat än le. Igår hade jag premiär för min interaktiva fotoinstallation Vattenspegeln vilket blev en succé. Idag ringde en tidning (Fria Skåne) och vill ha en av bilderna på sin förstasida och en av arrangörerna av en stadsdelsfestival mailade och bokade in Vattenspegeln.
För att toppa det skickade jag förlagets nästa bok till tryck idag, På väg till Charlotta Anderson av Jonas Bergh. Härligt!
Nu har jag precis anlänt till Göteborg och ska träffa vänner över en bit mat. Sen blir det konsert med Christine Owman och Wovenhand. Det ni!

(länk)