Ribban

Det märkliga bajslarmet har återigen ljudit över Västra Hamnen och jag besöker därför mina gamla hords på Ribban. Under två somrar vara jag livräddare här - ett av mina bästa sommarjobb. Det var 80-tal med allt vad det innebär av bikinitoppsbrist och Ribban är så långgrunt att man måste vara dedikerad för att drunkna. Samtidigt fick jag betalt för att stå i ett torn med en rejäl kikare...

Idag kliver jag  vid brygga åtta, långt västerut på Malmös Copacabana. Det var många många år sedan jag var i vattnet här, och den positiva överraskningen är stor. Jag sträcker ut österut, mot Handikappsbadet, och får en underbar undervattenssafari med tredimensionella tångskogar av blåstång och däremellan gläntor med ålagräs och sandbotten. Här och var kilar en strandkrabba undan och jag ser både abborre och id. Vildmark som tiotusentals Malmöbor är så nära och ändå aldrig ser.
Det blir en glad och fridfull simtur, i lugnt tempo njuter jag av naturupplevelsen. Tankarna rör sig också kring detta, hur mycket natur vi har i Sverige, hur lätt det är att njuta av den, även för ett asfaltsbarn som mig mitt i stan.
Uppe ur vattnet igen går jag förbi kolonier med homo sapiens tatuensis som ligger i täta driver med sina blåskimrande kroppar. Bortom allt vakar Torson.