Ännu sommar

Sommaren dröjer sig kvar till allas glädje. På min cykeltur genom staden passerar jag fulla uteserveringar, glassätande familjer och soldyrkare på grönfläckarna. Nere på Limhamnsfältet är det avspärrat och fullt med hästar – EM i fälttävlan och annat i samma stil ska hållas här.
Vid havet är det stilla, vinden anas mer än känns, men blottar sig som krusningar på Öresund. Det är klart, både i luft och vatten, det senare verkar stå lågt och stim med idar pilar fram mellan blåstången längs bryggan.
Jag är tillbaka vid brygga fem och simmar nordost mot T-bryggan, rundar de två flottarna innan jag vänder tillbaka. Temperaturen har klättrat några grader vilket ger njutningsfull och rofull simning. Tänker på tidningen som jag gjort klar idag. Och på resan till Warszawa nästa vecka, där jag förhoppningsvis också kan träffa en vän. Njuter av allt det vackra, under ytan såväl som i mitt inre landskap. Har ett väldigt lyckligt jubileum idag.
Åter vid bryggan har ett stim med yngel sökt skydd mellan trappstegen. En strandkrabba springer runt precis under. På andra sidan syns Köpenhamn klart men norrut mot Landskrona skymmer vad som ser ut som ett smogfält. Turbåten Pelle tuffar in mot Limhamn och på stranden leker hundar i vattnet. En ung ryttarinna rider sin häst ut i vattnet, kanske för att svalka.
Det är stilla. Det är ännu sommar. Det är fint.



Länk

Morgon

Morgon i Stockholm och jag cyklar ner till Brunnsviken. Det är återigen högsommar, varmt och soligt. Havet ligger alldeles stilla och blankt och när jag glider ner i det våta hälsas jag välkommen av en nyfiken svanfamilj. I övrigt är jag helt ensam.
Häromdagen simmade jag förbi kungliga minneslunden. Idag startar jag med Gustav IIIs sommarpaviljong inom synhåll. Drar mitt eget flyktiga sträck över viken medan långa flikiga alger då och då dyker upp ur gröngrumlet och famlar efter mina händer och ben. Osökt börjar True Blood-introt snurra i mitt huvud vilket onekligen ger en intressant känsla. Rundar en vassrugge och säger hej till en äldre man som står och fiskar. Det är den enda människa jag möter. Fortsätter förbi kronprinsessans privata och inhägnade brygga och vänder nedanför den rätt okända Gustav IIIs slottsruin.
Tänk att en sådan vacker naturupplevelse finns mitt i vår huvudstad. Jag och havet, helt ensam, helt stilla. Sidan om ett kungligt slott.
Tänker mycket på ett filmmanus jag arbetar med just nu, som faktiskt har lite kopplingar till True Blood, på sitt eget sätt. Mycket bilder i huvudet nu, många starka upplevelser och tankar. Simturerna ger struktur och resonansbotten till tankarna.
När jag kommer upp står jag i solen på bryggan och dropptorkar. En fisk slår lojt i vattnet, bildar ringar. Någonstans långt bort hörs hammarslag. Stilla.
Sen byter jag om, cyklar tillbaka in i stadens brus, vandrar till Södermalm och inne i ett svalt kontor får jag äntligen se dokumentärserien där jag är med på ett hörn som undervattensfotograf. Spännande. Den har redan visats på National Geographic TV i UK och dyker upp på samma kanal i en rad länder i höst. Får se om det också blir en vanlig svensk kanal.

(länk)

John Malkovitch i huvudet

De senaste dagarna har varit fyllda av vackra kulturupplevelser. Rebekka Karijord. Cure-a-Phobia. Linnea Olsson. Och igår ett underhållande samtal mellan Jessica Gedin och John Malkovitch på STOFF samt ett performance av Jane Badler.

Så det är med Malkovitch i huvudet jag glider ner i Brunnsvikens lena vatten för en simtur. Havet är förvånansvärt varmt idag, säkert närmare 20 grader, en stor kontrast till de senaste turerna i Öresund.
Här är vattnet inte heller skånskt klart utan påminner om holländsk grön ärtsoppa.
Det blir en skön simtur. Och lyxig, ehuru en vän tar med mina kläder och möter upp på andra sidan så att jag kan simma enkel väg. Att jag skriver det här på en picknickfilt i Hagaparken efter att ha mumsat i mig en god macka från Linn & Viktors är inte heller så dumt. Nu dags för kanelbulle.

(länk)

Location:Haga,Solna,Sverige

Vardagsvackert

Smet ner för en snabb lunchtur på Ribban idag. Solig cykeltur, tung fransk hiphop i lurarna. Så mycket energi nu, så mycket glädje!

Blankt hav, ungt svenskt/palestinskt par spelar vacker Fairouz längst ut på bryggan. Återigen klart hav, klart och kallt. Blir en kort snabbis på drygt 600 meter. En stor blåskimrande strandkrabba kilar fram på bottnen, en numera sällsynt öronmanet svävar förbi. Vackert.

Efteråt byter jag ett par ord med paret på bryggan. Hoppar sen i igen med min lilla gopro-kamera och leker.
På hemvägen passerar jag en vacker blomsteräng. Vilken dag!

(länk)

 

Sol

Kvällens musikala glädjeskutt stod storfamiljsbandet Bassekou Kouyate från Mali för. Västafrikanska ngoni-lutor, kalebass och annat skoj drog igång riktigt härligt sväng och lockade fram skratt och leenden.
När konserten är slut vid sjutiden cyklar jag ner till Västra hamnen som har lockat fram förvånansvärt många soldyrkare och badare även så här sent. Sista sommarkvällarna för i år nu kanske?
Jag har glömt simklockan hemma men hoppar i vid trappan på trädäcket och simmar fram och tillbaka till Titanic, en kortare klassiker på kanske 750-800 meter. Det är bitigt i vattnet, nätet säger 16 grader som igår. Håller mig nära land med tanke på kylan men gud så skönt att sträcka ut.

Hela dagen har jag tänkt på och lekt med ett perfomance jag och A håller på att ta fram. Så spännande! Allt från budskapet till film och bilder, kläder och musik. Funderar på det när jag simmar i det gröna men mörkare vattnet jämfört med igår. En hund skäller på mig när jag passerar den runda bryggan och utanför seglar en stor katamaran fram och tillbaka. Skön sommarloj stämning, trots det svala vattnet.

Efteråt möter jag vännen L som tar ett kvällsdopp och sedan bjuder hem till en trevlig pratstund. Tänk, vi har känt varandra längre än många andra vänner har levt. Tiden flyger.
Därför lever jag nu. Och njuter varje sekund av det.

Klart

Just nu pågår Malmöfestivalen här i Malmö och stan är fylld av scener med livemusik (förutom tiotusentals människor som trängs i matosen). Ikväll spelade en av mina favoritartister, Rebekka Karijord. Trots att hon spelade redan klockan 18 på en så alldaglig plats som Gustav Adolfs torg lyckades hon snabbt väva sin egen kokong av nordnorsk magi. Så är också hennes röst klar som fjordvatten och närvaron total.
Som få artister skär hon rakt genom hud och ben, förbi censurlager och konventioner och rätt in i hjärtat. Det fanns många glansiga ögon och våta kinder i publiken, och då bestod den mestadels av vuxna kvinnor och män. Starkt och naket.

Uppfylld av Karijordsk poesi cyklar jag sjungandes mot havet och möts av kristallklar luft, ett Köpenhamn vid horisonten gjutet i guld och ett blankstilla hav. Leende klär jag av mig och glider ner i vattnet.
Oh.
Hösten har redan börjat nosa på Malmö och vattnet är smaragdskimrande klart men också svalt (16-17 grader ser jag efteråt på nätet). Men de senaste dagarnas vackra upplevelser har fyllt mig med energi och jag sträcker ut söderut som en vällustig säl med siktet inställt på kallis.
Bottnen är kuperad, ömsom djupare, ömsom väldigt grund. För det mesta klädd i friska brunalger uppiffade med sandfläckar och ålgräs. En rejäl abborre står still och tycks lita på sina ränder som kamouflage, men jag ser den och ler bubbligt. Idag är Öresund extra vackert.

Länk

Vrak

Nyss uppstigen från en härlig simtur utanför Råå vallar. Klev i längst norrut, från nästsista bryggan, vid bunkern.
Här utanför ligger vraket av lastfartyget Johannes L som sjönk 1979 och som jag skrivit om flera gånger (mer info här).
Kanske kan jag hitta vraket under simturen och ta mig en titt?
Jag tar sikte på en röd boj och simmar rakt ut från bryggan. Vattnet är varmt och välkomnande. Och klart! Det är så skönt att simma i det salta, det känns rätt och naturligt. Sandbottnen är vackert räfflad av vågorna och här och där växer ålgräs. Det är vackert.
I början är det väldigt grunt men så småningom djupnar det. När jag når bojen möter jag en liten motorbåt med danskar klädda i våldtäkter.
"Letar ni efter Johannes L?" Frågar jag.
Det gör de. Jag tipsar om enslinjen skorsten-bunker, men det ser ut som den skorstenen är borta. Å andra sidan står en mobilmast bra till.
De fortsätter leta på sitt håll, jag simmar längre ut, minns att vraket ligger djupare. När jag inte ser bottnen längre vänder jag snett inåt land med en mer sydlig kurs. Efter ett tag dyker bottnen upp igen. Och minsann om jag inte skymtar vraket! Snart står jag på förskeppet och vinkar på danskarna. De kör över och kastar tacksamt en tamp som jag gör fast i relingen på vraket. Far, son och farföräldrar verkar vara ombord.
Jag fridyker lite på det vackert musselklädda skeppsvraket, säger sen farväl till danskarna och simmar vidare.
En så skön simtur! Här och där driver röda brännmaneter och indikerar att strömmen kommer söderifrån. Det känner jag också när jag vänder norrut igen längs kusten, jag formligen flyger fram.
Efter en timme i norra Öresund är det en mycket nöjd simmare som klättrar upp på bryggan igen.

(Länk)

Location:Högastensgatan,Helsingborg,Sverige

Skrea

Kort morgonsimtur på väg hem från Christine Owmans och Wovenheads spelning i Göteborg. Stannade vid Skrea strand och gick ut på den långa piren. Riktigt stora vågor hade rört upp sand i vattnet till en grumlig soppa, så det blev en väldigt guppig och kort simtur.

Men skönt med salt hav!

(länk)

Saknad

Har haft ett uppehåll på två dagar – i förrgår var jag för trött och igår hann jag inte. Som jag saknat havet. Därför gjorde det ingenting att det blåste svalt, att himlen var mörk och mulen och att det stod 17 grader på skylten för vattentemperatur idag. Det gjorde inte ett dugg.
Att sträcka ut igen mot vågorna, så skönt! Och precis när jag tänker det så glimtar solen till också :-).
På hörnet vid Titanic är vågorna extra stora och när jag svänger 90 grader vänster känns det som rejäl motström. Uppfriskande! Så är det också härlig surf på tillbaka vägen, känns som om jag flyger fram över bottnen (där ålagräset också indikerar stark ström). Lösryckta alger svävar fritt i vattenmassan och ger en fin tredimensionell struktur. En båg bryter mjukt över min vänstra sida och det känns precis som när en liten sjölejonunge kom och puffade mig i sidan en gång på Galapagos och ville leka mer.
Just nu är livet så vackert att jag inte kan annat än le. Igår hade jag premiär för min interaktiva fotoinstallation Vattenspegeln vilket blev en succé. Idag ringde en tidning (Fria Skåne) och vill ha en av bilderna på sin förstasida och en av arrangörerna av en stadsdelsfestival mailade och bokade in Vattenspegeln.
För att toppa det skickade jag förlagets nästa bok till tryck idag, På väg till Charlotta Anderson av Jonas Bergh. Härligt!
Nu har jag precis anlänt till Göteborg och ska träffa vänner över en bit mat. Sen blir det konsert med Christine Owman och Wovenhand. Det ni!

(länk)

Friskt

Malmös doft har en hint av höstens friskhet ikväll. Friskt var det också i havet, med hård vind och höga vågor blev det berg- och dalbanesimning. Men högt upp på vågkammarna kan jag å andra sidan se ända bort till Landskrona i den nyregnade och klara luften. Och de stora mörka molnen begåvas med guldkant av solen.

Öresunds yta har jag aldrig sett så vacker underifrån som ikväll, när vågorna jagar fram och bygger sitt kuperade landskap. På bottnen vajar ålagräset som en stormig skog.

Tankarna snurrar lika vilt som vågorna, det händer så mycket nu, så mycket bra. The Wall-konsert igår (tack Anders!), konstnärsmöte idag med Plattformen där jag kanske ska ha en interaktiv installation (vi ses på Drottningshögs torg i Helsingborg på onsdag kväll!) och så det allra roligaste – i natt fick jag besked om att min senaste film (Deathbed med Christine Owman) blivit nominerad till "Best Experimental Project" på en internationell filmfestival i Kalifornien.
Sådant är så inspirerande och motiverande, nu är jag i full gång att tänka ihop nästa film. Precis sådant man gör bra när man simmar i havet.

(länk)

Snabbis

På grund av livfulla nattliga aktiviteter på diverse etablissemang och tak (tack A, G, M och T!) blev det en lugn och långsam start på dagen. Plötsligt fanns det bara en skvätt tid kvar till simning så det blev en kort men snabb tur.

Cyklade till brygga två på Ribban och välkomnades av en yster svala som flög lågt i cirklar under bryggan. På stenarna sidan om satt havstrutar och åla kråkor på rad och glodde stillsamt. Himlen bjöd på dramatik och havet på vind och vågor. Tog ett motvindsben ut till flottarna vid T-bryggan och fick sedan surf på återvägen. Mycket mer action idag och högt tempo.
Tänkte på hur kul det var igår kväll, hur viktigt det är med vänner. Många skratt och roliga samtal och dessutom en ny bekantskap.

Häpp, får sluta skriva här, nu är det dags att ta tåget till Köpenhamn och se The Wall med Roger Waters!

(länk)

Gråglid

När jag kommer ner till havet idag är både vågorna och himlen grå. Det ser till och med ut som det kan komma regn. Fördelen med detta är att det är lugn och ro både i vattnet och på bryggan – ingen sol, inga badande. Vattnet är förstås lika varmt men så är nu människan funtad.
Istället för soldyrkande gym- tatuerarstudio- och plastikkunder väntar min simkompis på trapporna vid Trädäcket i Västra Hamnen. Så mycket trevligare så. Nu blir inte samtalet långvarigt, av med lasarna och i plurret är det som gäller.
Idag sträcker jag ut norrut mot Titanicbryggan och tänker mig en spegelvänd runda mot igår, bort till Djuphavsbadet och tillbaka. Havet är än klarare idag och jag njuter av att följa bottnens skiftningar under hela turen. Snart är rytmen på plats. Andetag (hah) – huvudet ner (swoosh) – glid (stillhet) – utandning (blubb) – huvudet upp (swoosh).

Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.

Jag tror det är lika mycket den här ljudbilden som musklernas fysiska rytm som gör bröstsim i öppet vatten så meditativt och skönt för mig. Det låter skönt. Det känns skönt. Det är skönt.

Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.

Det är främst under det stilla glidet som tankarna kommer.
Bottnen.
Vattnet (idag fullt av ålgräs på drift).
Livet.

Nu är det ju inte så att jag regelbundet löser Fermats stora sats och frågan om fred i Palestina under mina simturer. Men tankarna flödar ohämmat och fint. Idag funderar jag på formen för en perfomance jag vill göra. Och tänker på en vän som i samma stund befinner sig på en solig strand i spanska Sitges.
Idag bjöds det lite vågor, vilket påverkar stämningen. Inte negativt, det blir bara annorlunda jämfört med till exempel den stilla simningen i Brunnsviken häromdagen.

När jag reser mig ur havet har jag det djupa vattnets lugn inom mig.
Solen verkar också vara på väg tillbaka och likt getingar kring ett saftglas dyker plötsligt badfolket upp ur sina gömslen. Det är okej. Än är de int så många vilket tillåter armhävningar på bryggan utan suckar och himlande ögon (jag gjorde misstaget en gång att en het och solig dag följa rutinen jag byggt upp med en serie armhävningar efter simningen. Inte bra. Sådant görs ej inför publik).
Snart dyker också simkompisen upp i böljan, som nu åter är blå i solen, och vi sitter länge och pratar på bryggan.

(länk till turen)

Salt

Så fort jag kommer hem till Malmö igen kallar havet. Det är ändå något speciellt med det riktiga havet. Sältan. Massan. Det oändliga. Även lilla Öresund hänger sömlöst samman med världens alla andra oceaner. Molekylerna molekylar tillsammans. Visst är det fantastiskt.

Fantastisk är också kvällen. Stilla och varm och med en himmel som brinner som en rockstjärna på sitt första arenagig.
Idag hoppar jag i vid Djuphavsbadet (som ibland kallas Scaniabadet). Simmar till vänster, sydväst, och rundar Titanicbryggan, fortsätter till sista badplatsen innan hamnen och vänder där.
Vattnet är friskt, skönt och klart, jag ser bottnen hela vägen och då är det minst fyra meter djupt på flera ställen. Det är varmt.
Jag tycker om de här sena kvällsturerna, klockan är halvåtta när jag hoppar i. Solen står lågt och det bildas lekfulla ljusspel när vågorna får solstrålarna att dansa.
När jag kommer upp igen sitter unga och gamla och njuter av en bländande solnedgång. En man jag passerar säger:
"Vad fint du simmar".
Det var fint sagt.
Jag njuter också av solnedgången, än mer när en vän och hans son kommer ner med två kalla öl och lite spansk korv.
Så enkelt och vackert livet kan vara.

Länk till simturen här.

Sött

En stor tjusning i att simma i havet och inte i bassäng är att upptäcka nya vatten. Om det så bara är att vända vänster istället för höger från bryggan, eller om det handlar om helt nya oceaner.

Idag anländer jag till Stockholm med badbrallor och simbrillor i bagaget. När min vän ska fotografera i Hagaparken passar jag på att glida ner i Brunnsviken. Okej, det är inte hav, men så petig är jag inte, sötvatten har säkert sina förtjänster. Men jag är trots allt lite avvaktande när jag vadar ut i det gröna vattnet från en liten strand under en hängpil.

Varje vatten har sin karaktär, sin stämning. Här blir jag överraskad. Brunnsviken är mjuk och len. Välkomnande. Och väldigt stilla, nästan som en bassäng. När jag tar de första simtagen står det klart att det också är mycket grumligt, jag ser knappt handen framför mig.
Jag tar en vid sväng runt stenar i vattenbrynet där en flock kanadagäss nyfiket betraktar mig. Lustigt med fågelliv, men också charmigt. Sen korsar jag ett litet sund och ser mig nogsamt omkring, här finns två småbåtshamnar. Men det är lugnt och stilla, bara jag i vattnet.
Snabbt kommer jag in i rytmen. Så skönt. Till vänster vass, till höger vik. Följer konturerna av Hagaparken norrut och njuter storligen av min tur. I det stilla vattnet kan jag sträcka ut ordentligt och klockan gör sitt till för att sporra mig att simma långt. Tankarna flyter lätt och ljust och kretsar mycket kring glädjen i att vara här och förväntningar och förhoppningar. Just nu händer det mycket i livet, mycket vackert.
Vid en en markisförsedd flytbrygga nedanför Haga slott vänder jag och följer samma rutt tillbaka. Några kanotister ser förvånade ut när jag rundar en vassrugge och vinkar till dem. De vinkar inte tillbaka.

Det här var en positiv överraskning. Tror det blir fler simturer här.
(länk här)

Första turen med klockan

Idag fick jag min simklocka och tog den genast på sin jungfrutur.
Det blev en härlig runda på Ribban (Ribersborgsstranden i Malmö), från T-bryggan och västerut till handikappbadet samt tillbaka. Rätt kraftig motvind på utvägen men inte så stora vågor.

Hela idén med att skaffa en klocka (Suunto Ambit 2S HR)var för mig att kunna se hur långt jag simmat, medan jag simmar, och på sätt kunna sporra mig själv. Jag tycker ju om att simma på upptäcktsfärd och undviker gärna att simma samma fasta runda i den mån det går.

I vattnet insåg jag snabbt att eftersom jag alltid simmar bröstsim tillbringar klockan all tid under vattnet och får då inte kontakt med satelliterna.
Lösning: att då och då crawla i fem-sex simtag (något jag aldrig tyckt om, crawla alltså. Bröstsim är så mycket mjukare och mer rytmiskt, känns som jag kan simma det hur långt som helst medan crawl gör mig trött med en gång).
Ett annat alternativ är att stanna och trampa vatten (eller som här stå på bottnen, det är ju så långgrunt) och hålla klockan över vattnet i några sekunder till den fått en satellitkontakt och en position.

Det blev lite struligt och bökigt den här första gången men jag tror nog jag ska få kläm på det så småningom. Och redan denna fösta tur simmade jag längre än vad jag gjort tidigare i sommar, tack vare klockan.
Här är länk till simturen.

Ribban

Det märkliga bajslarmet har återigen ljudit över Västra Hamnen och jag besöker därför mina gamla hords på Ribban. Under två somrar vara jag livräddare här - ett av mina bästa sommarjobb. Det var 80-tal med allt vad det innebär av bikinitoppsbrist och Ribban är så långgrunt att man måste vara dedikerad för att drunkna. Samtidigt fick jag betalt för att stå i ett torn med en rejäl kikare...

Idag kliver jag  vid brygga åtta, långt västerut på Malmös Copacabana. Det var många många år sedan jag var i vattnet här, och den positiva överraskningen är stor. Jag sträcker ut österut, mot Handikappsbadet, och får en underbar undervattenssafari med tredimensionella tångskogar av blåstång och däremellan gläntor med ålagräs och sandbotten. Här och var kilar en strandkrabba undan och jag ser både abborre och id. Vildmark som tiotusentals Malmöbor är så nära och ändå aldrig ser.
Det blir en glad och fridfull simtur, i lugnt tempo njuter jag av naturupplevelsen. Tankarna rör sig också kring detta, hur mycket natur vi har i Sverige, hur lätt det är att njuta av den, även för ett asfaltsbarn som mig mitt i stan.
Uppe ur vattnet igen går jag förbi kolonier med homo sapiens tatuensis som ligger i täta driver med sina blåskimrande kroppar. Bortom allt vakar Torson.

Fristaten Hylkan

I morse vaknade jag i varmt solsken som privilegierad gäst i Fristaten Hylkan. Det är en liten republik strax söder om Brantevik styrd med ömsint järnhand av den upplyste despoten Christian.
De andra medborgarna sover fortfarande fridfullt så jag tassar upp, sätter på en kanna kaffe och vadar sedan ut i havet precis utanför knuten.
Morgonen är stilla och solen glittrar så fint i vattnet. Här är det klippigt men grunt och Bornholm syns vid horisonten. Så långt ska dock inte jag simma. Svänger höger, söderut och följer kusten kanske 400 meter. Undervattenslandskapet är vackert med en och annan fisk och friska alger. Ler under vattnet när jag tänker på kvällen före i glatt sällskap. Spontan afrikansk dans, backgammon, stekt spätta och gott sydafrikanskt vin.
När jag vadar upp på land igen sover de andra fortfarande. Sätter mig med en kopp kaffe och njuter ögonblicket.