Sen upp, duscha av saltet, byta om till torrt och hoppa på ett sjöflygplan. Ibland är livet som i ett Tintinalbum.
länk
Vi simmade längs revet strax utanför vågbrytarna i vänsterkant.
Tuesday, November 19, 2013
Morgonsim för flyg
Idag flög vi vidare från Ellaidhoo till ön Iru Fushi, med byte av sjöflygplan i Male. Men före det hann vi med en uppfriskande morgonsimtur längs husrevet. Strömmen bytte riktning lite då och då så det gjorde vi också om den blev för stark. Tänk att få simma i en sådan här miljö med hundratals fiskar av alla sorter att beundra. Och vilket underbart sätt att få börja dagen på!
Sen upp, duscha av saltet, byta om till torrt och hoppa på ett sjöflygplan. Ibland är livet som i ett Tintinalbum.
länk
Sen upp, duscha av saltet, byta om till torrt och hoppa på ett sjöflygplan. Ibland är livet som i ett Tintinalbum.
länk
Saturday, November 16, 2013
Runt ön – nästan
För ett par dagar sedan anlände jag till Maldiverna, ett örike långt ut till havs sydväst om Indien. Här blir det 15 dagars arbete. Det innebär också att jag äntligen får simma i havet igen, tjoho! Och inte vilket hav som helst, 28 grader varmt med en härligt blå färg.
Just nu är vi på ön Ellaidhoo och idag bestämde vi oss för att försöka simma runt hela ön. Vattnet är strömt här och strömmen skiftar med tidvatten och andra faktorer. riktningen och styrkan varierar också stort beroende på var på ön är. Det är nästan så att det känns som om havsströmmarna här har ett eget lynne och går lite som de vill beroende på humör.
Vi gick i alla fall i vattnet på öns sydöstra del och följde sen den branta korallväggen (som kallas husrevet av dykarna) västerut. Ju närmare öns västra udde vi kom desto mer fisk såg vi. Till sist stod stora stim och trängdes, med större rovfiskar som jacks och trevally cirklandes runt stimmen för att då och då fara igenom som torpeder i jakt på en munsbit. Fantastiskt!
Apropå cirkla, så hade vi en kort stund fem hajar som cirklade rakt nder oss bara några meter ner. Också det en fantastisk upplevelse. Det rör sig om vitspetsade revhajar, kanske en meter långa och helt harmlösa så länge man inte försöker dra dem i rumpan (rekommenderas ej).
När vi kommit runt hörnet fick vi rejäl medström en bra bit. På mitten av norra kusten ebbade den ut för att snart förvandlas till motström. Ju närmare den östra udden vi kom desto hårdare blev det. Vi försökte simma in på grundare vatten ovanpå revet för att få lite strömlä men det gick inte. Till sist, när vi bara hade 100-200 meter kvar till ett fullt varv, fick vi vända och gå iland på nordsidan. Nu var inte det hela världen, vi belönade oss med något svalt att dricka i baren istället.
länk
Just nu är vi på ön Ellaidhoo och idag bestämde vi oss för att försöka simma runt hela ön. Vattnet är strömt här och strömmen skiftar med tidvatten och andra faktorer. riktningen och styrkan varierar också stort beroende på var på ön är. Det är nästan så att det känns som om havsströmmarna här har ett eget lynne och går lite som de vill beroende på humör.
Vi gick i alla fall i vattnet på öns sydöstra del och följde sen den branta korallväggen (som kallas husrevet av dykarna) västerut. Ju närmare öns västra udde vi kom desto mer fisk såg vi. Till sist stod stora stim och trängdes, med större rovfiskar som jacks och trevally cirklandes runt stimmen för att då och då fara igenom som torpeder i jakt på en munsbit. Fantastiskt!
Apropå cirkla, så hade vi en kort stund fem hajar som cirklade rakt nder oss bara några meter ner. Också det en fantastisk upplevelse. Det rör sig om vitspetsade revhajar, kanske en meter långa och helt harmlösa så länge man inte försöker dra dem i rumpan (rekommenderas ej).
När vi kommit runt hörnet fick vi rejäl medström en bra bit. På mitten av norra kusten ebbade den ut för att snart förvandlas till motström. Ju närmare den östra udden vi kom desto hårdare blev det. Vi försökte simma in på grundare vatten ovanpå revet för att få lite strömlä men det gick inte. Till sist, när vi bara hade 100-200 meter kvar till ett fullt varv, fick vi vända och gå iland på nordsidan. Nu var inte det hela världen, vi belönade oss med något svalt att dricka i baren istället.
länk
Förargligt nog är ön Ellaidhoo skymd av moln på
Google maps satellitbild. Men här är det i alla fall.
Så här såg ön ut från luften när vi lämnade den.
Vi mötte den starka strömmen som fick oss att
vända rakt vänster om ön på den här bilden.
Wednesday, October 9, 2013
Inomhus
Det var länge sedan jag simmade. Alltför länge sedan. Hösten är tillsammans med våren min mest intensiva arbetsperiod med många resor och mycket jobb. Och havet är kallt och stormigt.
Igår fick jag ändå simmat, på Eriksdalsbadet i Stockholm. En helt egen bana i 50-metersbassängen.
Att simma inomhus går inte på något sätt att jämföra med att simma ute. Men det är trots allt simning. Och det var väldigt skönt att sträcka ut, trots en antydan till förkylning.
Det klara vattnet och det blå ljuset har sina egna estetiska kvaliteter och tankarna vandrar också här. Men de hinner inte så långt förrän bassängkanten närmar sig och det är dags att vända.
länk
Igår fick jag ändå simmat, på Eriksdalsbadet i Stockholm. En helt egen bana i 50-metersbassängen.
Att simma inomhus går inte på något sätt att jämföra med att simma ute. Men det är trots allt simning. Och det var väldigt skönt att sträcka ut, trots en antydan till förkylning.
Det klara vattnet och det blå ljuset har sina egna estetiska kvaliteter och tankarna vandrar också här. Men de hinner inte så långt förrän bassängkanten närmar sig och det är dags att vända.
länk
Sunday, September 15, 2013
Meningen
Det blir en existensiell simtur. Inte så att jag kämpar för livet under min kilometer där i vågorna och det fjortongradiga vattnet. Men livets bräcklighet har än en gång gjort sig påmind. Och i havet möter jag tankarna, känslorna.
Döden. Den har sällan någon mening. Den bara är. Så definitiv.
Men livet? Finns det någon mening där?
Jag tror att livet bara är, det med. Precis som döden. Vill vi finna en mening får vi skapa den själv. Och där är kärlek den enda kandidaten för mig. Inte bara den romantiska kärleken, som ändå kanske är viktigast. Men också den mänskliga kärleken. Att ge. Att le. Att försöka förstå. Att sträcka ut en hand.
Just idag pratar många religion i samband med kyrkovalet. Det är upp till var och en det där att tro. Jag har mött för mycket ondska för att tro på en gud. Det finns så många som söker svar på frågor som inte har några svar. Där kan kanske religionen fylla en funktion. Ge trygghet och ro i sinnet. Det funkar inte för mig. Jag måste söka mina egna svar, och accepterar att vissa frågor inte har några svar.
Där, i vågorna, känner jag mig oerhört levande. Tankarna vandrar.
Valentina, min kusin som jag aldrig träffat, som jag för bara några år sedan inte visste att hon fanns.
Valentina blev 39 år.
Hennes liv tog slut alldeles nyss. I en bilolycka.
Hon har en dotter, Tea. Henne har jag lite kontakt med.
Jag skrev till henne idag, när jag fick reda på det.
Jag tänker på henne nu, där i vågorna. Vet inte vad hon känner.
Kan bara ana hur svårt hon har det just nu.
Och jag tänker på vilka bräckliga varelser vi är.
Våra kroppar tunna ömtåliga kärl för våra liv, vårt blod.
När det går hål på kärlet rinner livet ut.
Havet.
Helande.
Oberört.
För alltid.
När jag åter kliver upp på land bär jag havet med mig inombords. Stillheten i all rörelsen. Har visst också lite sjögräs i håret.
En liten lurvig hund nosar nyfiket, slickar min hand.
Jag droppar. Andas.
Möter en herre i badrock. Vi kommer överens om att det är viktigt att förstå vad som är viktigt i livet. Havet och konsten är vi överens om just då. Han målar.
Sen cyklar jag hemåt. I öronen isländska Sigurd Rós sköra, nästan sakrala toner (Dauðalogn).
Känner sådan tacksamhet för att jag har hälsan. Att jag har kärlek i mitt liv. Att jag är född här, i ett av världens mest fridfulla och trygga länder.
Gråter en skvätt när jag kommer hem. Sätter mig och skriver. Förstår först då att Dauðalogn, sångens titel, betyder Dödens lugn.
(Sångens text översatt här).
Länk
Döden. Den har sällan någon mening. Den bara är. Så definitiv.
Men livet? Finns det någon mening där?
Jag tror att livet bara är, det med. Precis som döden. Vill vi finna en mening får vi skapa den själv. Och där är kärlek den enda kandidaten för mig. Inte bara den romantiska kärleken, som ändå kanske är viktigast. Men också den mänskliga kärleken. Att ge. Att le. Att försöka förstå. Att sträcka ut en hand.
Just idag pratar många religion i samband med kyrkovalet. Det är upp till var och en det där att tro. Jag har mött för mycket ondska för att tro på en gud. Det finns så många som söker svar på frågor som inte har några svar. Där kan kanske religionen fylla en funktion. Ge trygghet och ro i sinnet. Det funkar inte för mig. Jag måste söka mina egna svar, och accepterar att vissa frågor inte har några svar.
Där, i vågorna, känner jag mig oerhört levande. Tankarna vandrar.
Valentina, min kusin som jag aldrig träffat, som jag för bara några år sedan inte visste att hon fanns.
Valentina blev 39 år.
Hennes liv tog slut alldeles nyss. I en bilolycka.
Hon har en dotter, Tea. Henne har jag lite kontakt med.
Jag skrev till henne idag, när jag fick reda på det.
Jag tänker på henne nu, där i vågorna. Vet inte vad hon känner.
Kan bara ana hur svårt hon har det just nu.
Och jag tänker på vilka bräckliga varelser vi är.
Våra kroppar tunna ömtåliga kärl för våra liv, vårt blod.
När det går hål på kärlet rinner livet ut.
Havet.
Helande.
Oberört.
För alltid.
När jag åter kliver upp på land bär jag havet med mig inombords. Stillheten i all rörelsen. Har visst också lite sjögräs i håret.
En liten lurvig hund nosar nyfiket, slickar min hand.
Jag droppar. Andas.
Möter en herre i badrock. Vi kommer överens om att det är viktigt att förstå vad som är viktigt i livet. Havet och konsten är vi överens om just då. Han målar.
Sen cyklar jag hemåt. I öronen isländska Sigurd Rós sköra, nästan sakrala toner (Dauðalogn).
Känner sådan tacksamhet för att jag har hälsan. Att jag har kärlek i mitt liv. Att jag är född här, i ett av världens mest fridfulla och trygga länder.
Gråter en skvätt när jag kommer hem. Sätter mig och skriver. Förstår först då att Dauðalogn, sångens titel, betyder Dödens lugn.
(Sångens text översatt här).
Länk
Friday, September 13, 2013
Våtdräkt
Morgonen var kall och klar och jag bestämde mig för att idag ska jag prova att simma med våtdräkt. Men när jag kommer ner till havet är det sommarvärme i luften (nåja, nästan) och det känns som overkill. Fast nu ligger ju dräkten i väskan, så lika bra att prova.
Vattenytan blänker som håret på en Stureplansstekare i det skarpa solskenet. Havet är fortfarande klart, men inte lika gingenomskinligt som sist. Ändå mycket vackert.
Det är en märklig känsla att simma i våtdräkt. Jag flyter liksom ovanpå, nästan svävar. Samtidigt känns det trögare, inte samma närkontakt med elementen, lite stelare i lederna. Första 6-700 metrarna är sega. Skyller i mitt sinne på dräkten, men det kan ju lika bra vara jag själv som är seg. Men det är fint annars. Småfisk ilar runt mellan tången och stenbumlingarna vid Titanicbryggan. Energidrycksburkarna glimmar på bottnen (de är lyckligtvis inte så många) och öronmaneterna glider oberört fram.
Efter vändningen vid Djuphavsbadet känns glidet bättre trots att jag inbillar mig att det är aningens motström. Men havet är välkomnande och jag kommer in i rytmen. Tänker på allt som händer just nu. Roman på väg från tryckeriet (försenad men den hinner fram), tidning på väg i posten ut till läsarna, tre bländande vackra dagar i Stockholm nyligen, belgisk ölprovning ikväll. Belgisk öl är kul, hade jag haft tid hade jag arrangerat fler provningar.
Uppe på trädäcket igen hälsas jag välkommen av tre badherrar som sitter och solar. De grymtar berömmande och bjuder på whisky, irländsk blended, len och mjuk. Fint.
(glömde klockan hemma så ingen länk idag)
Vattenytan blänker som håret på en Stureplansstekare i det skarpa solskenet. Havet är fortfarande klart, men inte lika gingenomskinligt som sist. Ändå mycket vackert.
Det är en märklig känsla att simma i våtdräkt. Jag flyter liksom ovanpå, nästan svävar. Samtidigt känns det trögare, inte samma närkontakt med elementen, lite stelare i lederna. Första 6-700 metrarna är sega. Skyller i mitt sinne på dräkten, men det kan ju lika bra vara jag själv som är seg. Men det är fint annars. Småfisk ilar runt mellan tången och stenbumlingarna vid Titanicbryggan. Energidrycksburkarna glimmar på bottnen (de är lyckligtvis inte så många) och öronmaneterna glider oberört fram.
Efter vändningen vid Djuphavsbadet känns glidet bättre trots att jag inbillar mig att det är aningens motström. Men havet är välkomnande och jag kommer in i rytmen. Tänker på allt som händer just nu. Roman på väg från tryckeriet (försenad men den hinner fram), tidning på väg i posten ut till läsarna, tre bländande vackra dagar i Stockholm nyligen, belgisk ölprovning ikväll. Belgisk öl är kul, hade jag haft tid hade jag arrangerat fler provningar.
Uppe på trädäcket igen hälsas jag välkommen av tre badherrar som sitter och solar. De grymtar berömmande och bjuder på whisky, irländsk blended, len och mjuk. Fint.
(glömde klockan hemma så ingen länk idag)
Monday, September 9, 2013
Hagahöst
En mistlurs långa ensamma klagan väckte mig tidigt i morse. Jag bor hos en vän i Gamla Stan och när jag sedan går för att handla frukost är de medeltida husen insvepta i mjölkig dimma. Vackert.
Senare, på väg ner till stan, är dimman borta i gränderna och solen värmer medan det ute över Saltsjön fortfarande är tjockt.
Idag simmas det återigen i Brunnsviken, vid Gustav IIIs paviljong. Det är fint här, och så här års är människorna dessutom färre. Havet är lika grönt och ogenomskinligt som vid mina andra turer här, men temperaturen har sjunkit en bra bit, utan att för den skull bli ett problem. Svanarna håller också bättre avstånd idag.
Det här blir andra gången jag simmar med rash guard, en långärmad surftröja som skyddar brädvirtuoserna från både sol och skavsår. Mej ger den en gnutta mer isolering mot höstvattnet än vad håret på bröstet erbjuder. Det fungerar faktiskt riktigt bra, även om det bara är en tidsfråga innan våtdräkten kommer fram.
På hemvägen kelar jag med en vacker och glad brunett. Hon heter Kina och blir dagens hund.
länk
Senare, på väg ner till stan, är dimman borta i gränderna och solen värmer medan det ute över Saltsjön fortfarande är tjockt.
Idag simmas det återigen i Brunnsviken, vid Gustav IIIs paviljong. Det är fint här, och så här års är människorna dessutom färre. Havet är lika grönt och ogenomskinligt som vid mina andra turer här, men temperaturen har sjunkit en bra bit, utan att för den skull bli ett problem. Svanarna håller också bättre avstånd idag.
Det här blir andra gången jag simmar med rash guard, en långärmad surftröja som skyddar brädvirtuoserna från både sol och skavsår. Mej ger den en gnutta mer isolering mot höstvattnet än vad håret på bröstet erbjuder. Det fungerar faktiskt riktigt bra, även om det bara är en tidsfråga innan våtdräkten kommer fram.
På hemvägen kelar jag med en vacker och glad brunett. Hon heter Kina och blir dagens hund.
länk
Saturday, September 7, 2013
Kristallklart
Som jag har längtat efter havet. Idag fick jag äntligen simmat igen efter ett antal intensiva arbetsdagar på resande fot. somrigt varmt i luften och sol gör att hundratals människor sökt sig till Västra Hamnen. Men i vattnet var det gott om plats. Och kristallklart! Under simturen ser jag stim med halvvuxna yngel glida omkring och krabbor som kilar fram på bottnen fyra meter ner. Har inte sett det så klart här tidigare. Underbart.
Märker hur mycket simningen betyder för mig, en så härlig känsla att vara i havet igen. Vissa har sin yoga, jag har havet. Ger harmoni och avkoppling och motion, allt på en gång. Dessutom en naturupplevelse. Gud vad jag är bortskämd som bor på en plats med så fint vatten alldeles nära.
länk
Märker hur mycket simningen betyder för mig, en så härlig känsla att vara i havet igen. Vissa har sin yoga, jag har havet. Ger harmoni och avkoppling och motion, allt på en gång. Dessutom en naturupplevelse. Gud vad jag är bortskämd som bor på en plats med så fint vatten alldeles nära.
länk
Tuesday, September 3, 2013
Polenpool
Efter närmare tolv timmar på Kastrup på grund av en illegal strejk hos säkerhetskontrollfolket kom jag till sist iväg till Polen och Warszawa. Och vet ni vad - de har en liten pool i källaren på lyxhotellet jag bor på just nu! Om än bara för en natt.
Så när jag vaknade nu i morse gick jag ner och simmade 83 längder. Sådant håller min klocka reda på.
Nu dags för frukost, sen möta lokal kompis.
Så när jag vaknade nu i morse gick jag ner och simmade 83 längder. Sådant håller min klocka reda på.
Nu dags för frukost, sen möta lokal kompis.
Sunday, September 1, 2013
Höst
Idag är hösten här. Havet är i uppror, grönbrungrumligt av vågorna. Vinden viner och luften är sval.
Ingen meditativ simning den här gången, när vågorna är så höga blir det mer action. Får rikta om kraften i armtagen från framåtdriv till uppåtdriv så att huvudet kommer tillräckligt högt i vågorna för att kunna andas. Blir bara 500 meter på grund av skumpet. Men härligt ändå. Funderar mycket på de stackarna som festade på en husbåt runt hörnet igår när hela rasket kantrade. Ingen höjdare.
Igår hade jag tänkt simma vid Råå, igen, efter Vattenspegeln-eventet i Helsingborg. Men interaktion med mer än 50 människor, de flesta uppvarvade barn, tog ut sin rätt och jag åkte direkt hem istället. Synd, det är så fint i Råå.
I morgon bär det av till Warszawa. Får se om jag hittar någonstans att simma.
Wednesday, August 28, 2013
Ännu sommar
Sommaren dröjer sig kvar till allas glädje. På min cykeltur genom staden passerar jag fulla uteserveringar, glassätande familjer och soldyrkare på grönfläckarna. Nere på Limhamnsfältet är det avspärrat och fullt med hästar – EM i fälttävlan och annat i samma stil ska hållas här.
Vid havet är det stilla, vinden anas mer än känns, men blottar sig som krusningar på Öresund. Det är klart, både i luft och vatten, det senare verkar stå lågt och stim med idar pilar fram mellan blåstången längs bryggan.
Jag är tillbaka vid brygga fem och simmar nordost mot T-bryggan, rundar de två flottarna innan jag vänder tillbaka. Temperaturen har klättrat några grader vilket ger njutningsfull och rofull simning. Tänker på tidningen som jag gjort klar idag. Och på resan till Warszawa nästa vecka, där jag förhoppningsvis också kan träffa en vän. Njuter av allt det vackra, under ytan såväl som i mitt inre landskap. Har ett väldigt lyckligt jubileum idag.
Åter vid bryggan har ett stim med yngel sökt skydd mellan trappstegen. En strandkrabba springer runt precis under. På andra sidan syns Köpenhamn klart men norrut mot Landskrona skymmer vad som ser ut som ett smogfält. Turbåten Pelle tuffar in mot Limhamn och på stranden leker hundar i vattnet. En ung ryttarinna rider sin häst ut i vattnet, kanske för att svalka.
Det är stilla. Det är ännu sommar. Det är fint.
Länk
Vid havet är det stilla, vinden anas mer än känns, men blottar sig som krusningar på Öresund. Det är klart, både i luft och vatten, det senare verkar stå lågt och stim med idar pilar fram mellan blåstången längs bryggan.
Jag är tillbaka vid brygga fem och simmar nordost mot T-bryggan, rundar de två flottarna innan jag vänder tillbaka. Temperaturen har klättrat några grader vilket ger njutningsfull och rofull simning. Tänker på tidningen som jag gjort klar idag. Och på resan till Warszawa nästa vecka, där jag förhoppningsvis också kan träffa en vän. Njuter av allt det vackra, under ytan såväl som i mitt inre landskap. Har ett väldigt lyckligt jubileum idag.
Åter vid bryggan har ett stim med yngel sökt skydd mellan trappstegen. En strandkrabba springer runt precis under. På andra sidan syns Köpenhamn klart men norrut mot Landskrona skymmer vad som ser ut som ett smogfält. Turbåten Pelle tuffar in mot Limhamn och på stranden leker hundar i vattnet. En ung ryttarinna rider sin häst ut i vattnet, kanske för att svalka.
Det är stilla. Det är ännu sommar. Det är fint.
Länk
Monday, August 26, 2013
Morgon
Morgon i Stockholm och jag cyklar ner till Brunnsviken. Det är återigen högsommar, varmt och soligt. Havet ligger alldeles stilla och blankt och när jag glider ner i det våta hälsas jag välkommen av en nyfiken svanfamilj. I övrigt är jag helt ensam.
Häromdagen simmade jag förbi kungliga minneslunden. Idag startar jag med Gustav IIIs sommarpaviljong inom synhåll. Drar mitt eget flyktiga sträck över viken medan långa flikiga alger då och då dyker upp ur gröngrumlet och famlar efter mina händer och ben. Osökt börjar True Blood-introt snurra i mitt huvud vilket onekligen ger en intressant känsla. Rundar en vassrugge och säger hej till en äldre man som står och fiskar. Det är den enda människa jag möter. Fortsätter förbi kronprinsessans privata och inhägnade brygga och vänder nedanför den rätt okända Gustav IIIs slottsruin.
Tänk att en sådan vacker naturupplevelse finns mitt i vår huvudstad. Jag och havet, helt ensam, helt stilla. Sidan om ett kungligt slott.
Tänker mycket på ett filmmanus jag arbetar med just nu, som faktiskt har lite kopplingar till True Blood, på sitt eget sätt. Mycket bilder i huvudet nu, många starka upplevelser och tankar. Simturerna ger struktur och resonansbotten till tankarna.
När jag kommer upp står jag i solen på bryggan och dropptorkar. En fisk slår lojt i vattnet, bildar ringar. Någonstans långt bort hörs hammarslag. Stilla.
Sen byter jag om, cyklar tillbaka in i stadens brus, vandrar till Södermalm och inne i ett svalt kontor får jag äntligen se dokumentärserien där jag är med på ett hörn som undervattensfotograf. Spännande. Den har redan visats på National Geographic TV i UK och dyker upp på samma kanal i en rad länder i höst. Får se om det också blir en vanlig svensk kanal.
(länk)
Häromdagen simmade jag förbi kungliga minneslunden. Idag startar jag med Gustav IIIs sommarpaviljong inom synhåll. Drar mitt eget flyktiga sträck över viken medan långa flikiga alger då och då dyker upp ur gröngrumlet och famlar efter mina händer och ben. Osökt börjar True Blood-introt snurra i mitt huvud vilket onekligen ger en intressant känsla. Rundar en vassrugge och säger hej till en äldre man som står och fiskar. Det är den enda människa jag möter. Fortsätter förbi kronprinsessans privata och inhägnade brygga och vänder nedanför den rätt okända Gustav IIIs slottsruin.
Tänk att en sådan vacker naturupplevelse finns mitt i vår huvudstad. Jag och havet, helt ensam, helt stilla. Sidan om ett kungligt slott.
Tänker mycket på ett filmmanus jag arbetar med just nu, som faktiskt har lite kopplingar till True Blood, på sitt eget sätt. Mycket bilder i huvudet nu, många starka upplevelser och tankar. Simturerna ger struktur och resonansbotten till tankarna.
När jag kommer upp står jag i solen på bryggan och dropptorkar. En fisk slår lojt i vattnet, bildar ringar. Någonstans långt bort hörs hammarslag. Stilla.
Sen byter jag om, cyklar tillbaka in i stadens brus, vandrar till Södermalm och inne i ett svalt kontor får jag äntligen se dokumentärserien där jag är med på ett hörn som undervattensfotograf. Spännande. Den har redan visats på National Geographic TV i UK och dyker upp på samma kanal i en rad länder i höst. Får se om det också blir en vanlig svensk kanal.
(länk)
Saturday, August 24, 2013
John Malkovitch i huvudet
De senaste dagarna har varit fyllda av vackra kulturupplevelser. Rebekka Karijord. Cure-a-Phobia. Linnea Olsson. Och igår ett underhållande samtal mellan Jessica Gedin och John Malkovitch på STOFF samt ett performance av Jane Badler.
Så det är med Malkovitch i huvudet jag glider ner i Brunnsvikens lena vatten för en simtur. Havet är förvånansvärt varmt idag, säkert närmare 20 grader, en stor kontrast till de senaste turerna i Öresund.
Här är vattnet inte heller skånskt klart utan påminner om holländsk grön ärtsoppa.
Det blir en skön simtur. Och lyxig, ehuru en vän tar med mina kläder och möter upp på andra sidan så att jag kan simma enkel väg. Att jag skriver det här på en picknickfilt i Hagaparken efter att ha mumsat i mig en god macka från Linn & Viktors är inte heller så dumt. Nu dags för kanelbulle.
(länk)
Så det är med Malkovitch i huvudet jag glider ner i Brunnsvikens lena vatten för en simtur. Havet är förvånansvärt varmt idag, säkert närmare 20 grader, en stor kontrast till de senaste turerna i Öresund.
Här är vattnet inte heller skånskt klart utan påminner om holländsk grön ärtsoppa.
Det blir en skön simtur. Och lyxig, ehuru en vän tar med mina kläder och möter upp på andra sidan så att jag kan simma enkel väg. Att jag skriver det här på en picknickfilt i Hagaparken efter att ha mumsat i mig en god macka från Linn & Viktors är inte heller så dumt. Nu dags för kanelbulle.
(länk)
Location:Haga,Solna,Sverige
Thursday, August 22, 2013
Vardagsvackert
Smet ner för en snabb lunchtur på Ribban idag. Solig cykeltur, tung fransk hiphop i lurarna. Så mycket energi nu, så mycket glädje!
Blankt hav, ungt svenskt/palestinskt par spelar vacker Fairouz längst ut på bryggan. Återigen klart hav, klart och kallt. Blir en kort snabbis på drygt 600 meter. En stor blåskimrande strandkrabba kilar fram på bottnen, en numera sällsynt öronmanet svävar förbi. Vackert.
Efteråt byter jag ett par ord med paret på bryggan. Hoppar sen i igen med min lilla gopro-kamera och leker.
På hemvägen passerar jag en vacker blomsteräng. Vilken dag!
(länk)
Blankt hav, ungt svenskt/palestinskt par spelar vacker Fairouz längst ut på bryggan. Återigen klart hav, klart och kallt. Blir en kort snabbis på drygt 600 meter. En stor blåskimrande strandkrabba kilar fram på bottnen, en numera sällsynt öronmanet svävar förbi. Vackert.
Efteråt byter jag ett par ord med paret på bryggan. Hoppar sen i igen med min lilla gopro-kamera och leker.
På hemvägen passerar jag en vacker blomsteräng. Vilken dag!
(länk)
Tuesday, August 20, 2013
Sol
Kvällens musikala glädjeskutt stod storfamiljsbandet Bassekou Kouyate från Mali för. Västafrikanska ngoni-lutor, kalebass och annat skoj drog igång riktigt härligt sväng och lockade fram skratt och leenden.
När konserten är slut vid sjutiden cyklar jag ner till Västra hamnen som har lockat fram förvånansvärt många soldyrkare och badare även så här sent. Sista sommarkvällarna för i år nu kanske?
Jag har glömt simklockan hemma men hoppar i vid trappan på trädäcket och simmar fram och tillbaka till Titanic, en kortare klassiker på kanske 750-800 meter. Det är bitigt i vattnet, nätet säger 16 grader som igår. Håller mig nära land med tanke på kylan men gud så skönt att sträcka ut.
Hela dagen har jag tänkt på och lekt med ett perfomance jag och A håller på att ta fram. Så spännande! Allt från budskapet till film och bilder, kläder och musik. Funderar på det när jag simmar i det gröna men mörkare vattnet jämfört med igår. En hund skäller på mig när jag passerar den runda bryggan och utanför seglar en stor katamaran fram och tillbaka. Skön sommarloj stämning, trots det svala vattnet.
Efteråt möter jag vännen L som tar ett kvällsdopp och sedan bjuder hem till en trevlig pratstund. Tänk, vi har känt varandra längre än många andra vänner har levt. Tiden flyger.
Därför lever jag nu. Och njuter varje sekund av det.
När konserten är slut vid sjutiden cyklar jag ner till Västra hamnen som har lockat fram förvånansvärt många soldyrkare och badare även så här sent. Sista sommarkvällarna för i år nu kanske?
Jag har glömt simklockan hemma men hoppar i vid trappan på trädäcket och simmar fram och tillbaka till Titanic, en kortare klassiker på kanske 750-800 meter. Det är bitigt i vattnet, nätet säger 16 grader som igår. Håller mig nära land med tanke på kylan men gud så skönt att sträcka ut.
Hela dagen har jag tänkt på och lekt med ett perfomance jag och A håller på att ta fram. Så spännande! Allt från budskapet till film och bilder, kläder och musik. Funderar på det när jag simmar i det gröna men mörkare vattnet jämfört med igår. En hund skäller på mig när jag passerar den runda bryggan och utanför seglar en stor katamaran fram och tillbaka. Skön sommarloj stämning, trots det svala vattnet.
Efteråt möter jag vännen L som tar ett kvällsdopp och sedan bjuder hem till en trevlig pratstund. Tänk, vi har känt varandra längre än många andra vänner har levt. Tiden flyger.
Därför lever jag nu. Och njuter varje sekund av det.
Monday, August 19, 2013
Klart
Just nu pågår Malmöfestivalen här i Malmö och stan är fylld av scener med livemusik (förutom tiotusentals människor som trängs i matosen). Ikväll spelade en av mina favoritartister, Rebekka Karijord. Trots att hon spelade redan klockan 18 på en så alldaglig plats som Gustav Adolfs torg lyckades hon snabbt väva sin egen kokong av nordnorsk magi. Så är också hennes röst klar som fjordvatten och närvaron total.
Som få artister skär hon rakt genom hud och ben, förbi censurlager och konventioner och rätt in i hjärtat. Det fanns många glansiga ögon och våta kinder i publiken, och då bestod den mestadels av vuxna kvinnor och män. Starkt och naket.
Uppfylld av Karijordsk poesi cyklar jag sjungandes mot havet och möts av kristallklar luft, ett Köpenhamn vid horisonten gjutet i guld och ett blankstilla hav. Leende klär jag av mig och glider ner i vattnet.
Oh.
Hösten har redan börjat nosa på Malmö och vattnet är smaragdskimrande klart men också svalt (16-17 grader ser jag efteråt på nätet). Men de senaste dagarnas vackra upplevelser har fyllt mig med energi och jag sträcker ut söderut som en vällustig säl med siktet inställt på kallis.
Bottnen är kuperad, ömsom djupare, ömsom väldigt grund. För det mesta klädd i friska brunalger uppiffade med sandfläckar och ålgräs. En rejäl abborre står still och tycks lita på sina ränder som kamouflage, men jag ser den och ler bubbligt. Idag är Öresund extra vackert.
Länk
Som få artister skär hon rakt genom hud och ben, förbi censurlager och konventioner och rätt in i hjärtat. Det fanns många glansiga ögon och våta kinder i publiken, och då bestod den mestadels av vuxna kvinnor och män. Starkt och naket.
Uppfylld av Karijordsk poesi cyklar jag sjungandes mot havet och möts av kristallklar luft, ett Köpenhamn vid horisonten gjutet i guld och ett blankstilla hav. Leende klär jag av mig och glider ner i vattnet.
Oh.
Hösten har redan börjat nosa på Malmö och vattnet är smaragdskimrande klart men också svalt (16-17 grader ser jag efteråt på nätet). Men de senaste dagarnas vackra upplevelser har fyllt mig med energi och jag sträcker ut söderut som en vällustig säl med siktet inställt på kallis.
Bottnen är kuperad, ömsom djupare, ömsom väldigt grund. För det mesta klädd i friska brunalger uppiffade med sandfläckar och ålgräs. En rejäl abborre står still och tycks lita på sina ränder som kamouflage, men jag ser den och ler bubbligt. Idag är Öresund extra vackert.
Länk
Saturday, August 17, 2013
Vrak
Nyss uppstigen från en härlig simtur utanför Råå vallar. Klev i längst norrut, från nästsista bryggan, vid bunkern.
Här utanför ligger vraket av lastfartyget Johannes L som sjönk 1979 och som jag skrivit om flera gånger (mer info här).
Kanske kan jag hitta vraket under simturen och ta mig en titt?
Jag tar sikte på en röd boj och simmar rakt ut från bryggan. Vattnet är varmt och välkomnande. Och klart! Det är så skönt att simma i det salta, det känns rätt och naturligt. Sandbottnen är vackert räfflad av vågorna och här och där växer ålgräs. Det är vackert.
I början är det väldigt grunt men så småningom djupnar det. När jag når bojen möter jag en liten motorbåt med danskar klädda i våldtäkter.
"Letar ni efter Johannes L?" Frågar jag.
Det gör de. Jag tipsar om enslinjen skorsten-bunker, men det ser ut som den skorstenen är borta. Å andra sidan står en mobilmast bra till.
De fortsätter leta på sitt håll, jag simmar längre ut, minns att vraket ligger djupare. När jag inte ser bottnen längre vänder jag snett inåt land med en mer sydlig kurs. Efter ett tag dyker bottnen upp igen. Och minsann om jag inte skymtar vraket! Snart står jag på förskeppet och vinkar på danskarna. De kör över och kastar tacksamt en tamp som jag gör fast i relingen på vraket. Far, son och farföräldrar verkar vara ombord.
Jag fridyker lite på det vackert musselklädda skeppsvraket, säger sen farväl till danskarna och simmar vidare.
En så skön simtur! Här och där driver röda brännmaneter och indikerar att strömmen kommer söderifrån. Det känner jag också när jag vänder norrut igen längs kusten, jag formligen flyger fram.
Efter en timme i norra Öresund är det en mycket nöjd simmare som klättrar upp på bryggan igen.
(Länk)
Här utanför ligger vraket av lastfartyget Johannes L som sjönk 1979 och som jag skrivit om flera gånger (mer info här).
Kanske kan jag hitta vraket under simturen och ta mig en titt?
Jag tar sikte på en röd boj och simmar rakt ut från bryggan. Vattnet är varmt och välkomnande. Och klart! Det är så skönt att simma i det salta, det känns rätt och naturligt. Sandbottnen är vackert räfflad av vågorna och här och där växer ålgräs. Det är vackert.
I början är det väldigt grunt men så småningom djupnar det. När jag når bojen möter jag en liten motorbåt med danskar klädda i våldtäkter.
"Letar ni efter Johannes L?" Frågar jag.
Det gör de. Jag tipsar om enslinjen skorsten-bunker, men det ser ut som den skorstenen är borta. Å andra sidan står en mobilmast bra till.
De fortsätter leta på sitt håll, jag simmar längre ut, minns att vraket ligger djupare. När jag inte ser bottnen längre vänder jag snett inåt land med en mer sydlig kurs. Efter ett tag dyker bottnen upp igen. Och minsann om jag inte skymtar vraket! Snart står jag på förskeppet och vinkar på danskarna. De kör över och kastar tacksamt en tamp som jag gör fast i relingen på vraket. Far, son och farföräldrar verkar vara ombord.
Jag fridyker lite på det vackert musselklädda skeppsvraket, säger sen farväl till danskarna och simmar vidare.
En så skön simtur! Här och där driver röda brännmaneter och indikerar att strömmen kommer söderifrån. Det känner jag också när jag vänder norrut igen längs kusten, jag formligen flyger fram.
Efter en timme i norra Öresund är det en mycket nöjd simmare som klättrar upp på bryggan igen.
(Länk)
Location:Högastensgatan,Helsingborg,Sverige
Friday, August 16, 2013
Skrea
Kort morgonsimtur på väg hem från Christine Owmans och Wovenheads spelning i Göteborg. Stannade vid Skrea strand och gick ut på den långa piren. Riktigt stora vågor hade rört upp sand i vattnet till en grumlig soppa, så det blev en väldigt guppig och kort simtur.
Men skönt med salt hav!
(länk)
Thursday, August 15, 2013
Saknad
Har haft ett uppehåll på två dagar – i förrgår var jag för trött och igår hann jag inte. Som jag saknat havet. Därför gjorde det ingenting att det blåste svalt, att himlen var mörk och mulen och att det stod 17 grader på skylten för vattentemperatur idag. Det gjorde inte ett dugg.
Att sträcka ut igen mot vågorna, så skönt! Och precis när jag tänker det så glimtar solen till också :-).
På hörnet vid Titanic är vågorna extra stora och när jag svänger 90 grader vänster känns det som rejäl motström. Uppfriskande! Så är det också härlig surf på tillbaka vägen, känns som om jag flyger fram över bottnen (där ålagräset också indikerar stark ström). Lösryckta alger svävar fritt i vattenmassan och ger en fin tredimensionell struktur. En båg bryter mjukt över min vänstra sida och det känns precis som när en liten sjölejonunge kom och puffade mig i sidan en gång på Galapagos och ville leka mer.
Just nu är livet så vackert att jag inte kan annat än le. Igår hade jag premiär för min interaktiva fotoinstallation Vattenspegeln vilket blev en succé. Idag ringde en tidning (Fria Skåne) och vill ha en av bilderna på sin förstasida och en av arrangörerna av en stadsdelsfestival mailade och bokade in Vattenspegeln.
För att toppa det skickade jag förlagets nästa bok till tryck idag, På väg till Charlotta Anderson av Jonas Bergh. Härligt!
Nu har jag precis anlänt till Göteborg och ska träffa vänner över en bit mat. Sen blir det konsert med Christine Owman och Wovenhand. Det ni!
(länk)
Att sträcka ut igen mot vågorna, så skönt! Och precis när jag tänker det så glimtar solen till också :-).
På hörnet vid Titanic är vågorna extra stora och när jag svänger 90 grader vänster känns det som rejäl motström. Uppfriskande! Så är det också härlig surf på tillbaka vägen, känns som om jag flyger fram över bottnen (där ålagräset också indikerar stark ström). Lösryckta alger svävar fritt i vattenmassan och ger en fin tredimensionell struktur. En båg bryter mjukt över min vänstra sida och det känns precis som när en liten sjölejonunge kom och puffade mig i sidan en gång på Galapagos och ville leka mer.
Just nu är livet så vackert att jag inte kan annat än le. Igår hade jag premiär för min interaktiva fotoinstallation Vattenspegeln vilket blev en succé. Idag ringde en tidning (Fria Skåne) och vill ha en av bilderna på sin förstasida och en av arrangörerna av en stadsdelsfestival mailade och bokade in Vattenspegeln.
För att toppa det skickade jag förlagets nästa bok till tryck idag, På väg till Charlotta Anderson av Jonas Bergh. Härligt!
Nu har jag precis anlänt till Göteborg och ska träffa vänner över en bit mat. Sen blir det konsert med Christine Owman och Wovenhand. Det ni!
(länk)
Monday, August 12, 2013
Friskt
Malmös doft har en hint av höstens friskhet ikväll. Friskt var det också i havet, med hård vind och höga vågor blev det berg- och dalbanesimning. Men högt upp på vågkammarna kan jag å andra sidan se ända bort till Landskrona i den nyregnade och klara luften. Och de stora mörka molnen begåvas med guldkant av solen.
Öresunds yta har jag aldrig sett så vacker underifrån som ikväll, när vågorna jagar fram och bygger sitt kuperade landskap. På bottnen vajar ålagräset som en stormig skog.
Tankarna snurrar lika vilt som vågorna, det händer så mycket nu, så mycket bra. The Wall-konsert igår (tack Anders!), konstnärsmöte idag med Plattformen där jag kanske ska ha en interaktiv installation (vi ses på Drottningshögs torg i Helsingborg på onsdag kväll!) och så det allra roligaste – i natt fick jag besked om att min senaste film (Deathbed med Christine Owman) blivit nominerad till "Best Experimental Project" på en internationell filmfestival i Kalifornien.
Sådant är så inspirerande och motiverande, nu är jag i full gång att tänka ihop nästa film. Precis sådant man gör bra när man simmar i havet.
(länk)
Öresunds yta har jag aldrig sett så vacker underifrån som ikväll, när vågorna jagar fram och bygger sitt kuperade landskap. På bottnen vajar ålagräset som en stormig skog.
Tankarna snurrar lika vilt som vågorna, det händer så mycket nu, så mycket bra. The Wall-konsert igår (tack Anders!), konstnärsmöte idag med Plattformen där jag kanske ska ha en interaktiv installation (vi ses på Drottningshögs torg i Helsingborg på onsdag kväll!) och så det allra roligaste – i natt fick jag besked om att min senaste film (Deathbed med Christine Owman) blivit nominerad till "Best Experimental Project" på en internationell filmfestival i Kalifornien.
Sådant är så inspirerande och motiverande, nu är jag i full gång att tänka ihop nästa film. Precis sådant man gör bra när man simmar i havet.
(länk)
Sunday, August 11, 2013
Snabbis
På grund av livfulla nattliga aktiviteter på diverse etablissemang och tak (tack A, G, M och T!) blev det en lugn och långsam start på dagen. Plötsligt fanns det bara en skvätt tid kvar till simning så det blev en kort men snabb tur.
Cyklade till brygga två på Ribban och välkomnades av en yster svala som flög lågt i cirklar under bryggan. På stenarna sidan om satt havstrutar och åla kråkor på rad och glodde stillsamt. Himlen bjöd på dramatik och havet på vind och vågor. Tog ett motvindsben ut till flottarna vid T-bryggan och fick sedan surf på återvägen. Mycket mer action idag och högt tempo.
Tänkte på hur kul det var igår kväll, hur viktigt det är med vänner. Många skratt och roliga samtal och dessutom en ny bekantskap.
Häpp, får sluta skriva här, nu är det dags att ta tåget till Köpenhamn och se The Wall med Roger Waters!
(länk)
Cyklade till brygga två på Ribban och välkomnades av en yster svala som flög lågt i cirklar under bryggan. På stenarna sidan om satt havstrutar och åla kråkor på rad och glodde stillsamt. Himlen bjöd på dramatik och havet på vind och vågor. Tog ett motvindsben ut till flottarna vid T-bryggan och fick sedan surf på återvägen. Mycket mer action idag och högt tempo.
Tänkte på hur kul det var igår kväll, hur viktigt det är med vänner. Många skratt och roliga samtal och dessutom en ny bekantskap.
Häpp, får sluta skriva här, nu är det dags att ta tåget till Köpenhamn och se The Wall med Roger Waters!
(länk)
Saturday, August 10, 2013
Gråglid
När jag kommer ner till havet idag är både vågorna och himlen grå. Det ser till och med ut som det kan komma regn. Fördelen med detta är att det är lugn och ro både i vattnet och på bryggan – ingen sol, inga badande. Vattnet är förstås lika varmt men så är nu människan funtad.
Istället för soldyrkande gym- tatuerarstudio- och plastikkunder väntar min simkompis på trapporna vid Trädäcket i Västra Hamnen. Så mycket trevligare så. Nu blir inte samtalet långvarigt, av med lasarna och i plurret är det som gäller.
Idag sträcker jag ut norrut mot Titanicbryggan och tänker mig en spegelvänd runda mot igår, bort till Djuphavsbadet och tillbaka. Havet är än klarare idag och jag njuter av att följa bottnens skiftningar under hela turen. Snart är rytmen på plats. Andetag (hah) – huvudet ner (swoosh) – glid (stillhet) – utandning (blubb) – huvudet upp (swoosh).
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Jag tror det är lika mycket den här ljudbilden som musklernas fysiska rytm som gör bröstsim i öppet vatten så meditativt och skönt för mig. Det låter skönt. Det känns skönt. Det är skönt.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Det är främst under det stilla glidet som tankarna kommer.
Bottnen.
Vattnet (idag fullt av ålgräs på drift).
Livet.
Nu är det ju inte så att jag regelbundet löser Fermats stora sats och frågan om fred i Palestina under mina simturer. Men tankarna flödar ohämmat och fint. Idag funderar jag på formen för en perfomance jag vill göra. Och tänker på en vän som i samma stund befinner sig på en solig strand i spanska Sitges.
Idag bjöds det lite vågor, vilket påverkar stämningen. Inte negativt, det blir bara annorlunda jämfört med till exempel den stilla simningen i Brunnsviken häromdagen.
När jag reser mig ur havet har jag det djupa vattnets lugn inom mig.
Solen verkar också vara på väg tillbaka och likt getingar kring ett saftglas dyker plötsligt badfolket upp ur sina gömslen. Det är okej. Än är de int så många vilket tillåter armhävningar på bryggan utan suckar och himlande ögon (jag gjorde misstaget en gång att en het och solig dag följa rutinen jag byggt upp med en serie armhävningar efter simningen. Inte bra. Sådant görs ej inför publik).
Snart dyker också simkompisen upp i böljan, som nu åter är blå i solen, och vi sitter länge och pratar på bryggan.
(länk till turen)
Istället för soldyrkande gym- tatuerarstudio- och plastikkunder väntar min simkompis på trapporna vid Trädäcket i Västra Hamnen. Så mycket trevligare så. Nu blir inte samtalet långvarigt, av med lasarna och i plurret är det som gäller.
Idag sträcker jag ut norrut mot Titanicbryggan och tänker mig en spegelvänd runda mot igår, bort till Djuphavsbadet och tillbaka. Havet är än klarare idag och jag njuter av att följa bottnens skiftningar under hela turen. Snart är rytmen på plats. Andetag (hah) – huvudet ner (swoosh) – glid (stillhet) – utandning (blubb) – huvudet upp (swoosh).
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Jag tror det är lika mycket den här ljudbilden som musklernas fysiska rytm som gör bröstsim i öppet vatten så meditativt och skönt för mig. Det låter skönt. Det känns skönt. Det är skönt.
Hah – swoosh – stillhet – blubb – swoosh.
Det är främst under det stilla glidet som tankarna kommer.
Bottnen.
Vattnet (idag fullt av ålgräs på drift).
Livet.
Nu är det ju inte så att jag regelbundet löser Fermats stora sats och frågan om fred i Palestina under mina simturer. Men tankarna flödar ohämmat och fint. Idag funderar jag på formen för en perfomance jag vill göra. Och tänker på en vän som i samma stund befinner sig på en solig strand i spanska Sitges.
Idag bjöds det lite vågor, vilket påverkar stämningen. Inte negativt, det blir bara annorlunda jämfört med till exempel den stilla simningen i Brunnsviken häromdagen.
När jag reser mig ur havet har jag det djupa vattnets lugn inom mig.
Solen verkar också vara på väg tillbaka och likt getingar kring ett saftglas dyker plötsligt badfolket upp ur sina gömslen. Det är okej. Än är de int så många vilket tillåter armhävningar på bryggan utan suckar och himlande ögon (jag gjorde misstaget en gång att en het och solig dag följa rutinen jag byggt upp med en serie armhävningar efter simningen. Inte bra. Sådant görs ej inför publik).
Snart dyker också simkompisen upp i böljan, som nu åter är blå i solen, och vi sitter länge och pratar på bryggan.
(länk till turen)
Subscribe to:
Comments (Atom)