Våtdräkt

Morgonen var kall och klar och jag bestämde mig för att idag ska jag prova att simma med våtdräkt. Men när jag kommer ner till havet är det sommarvärme i luften (nåja, nästan) och det känns som overkill. Fast nu ligger ju dräkten i väskan, så lika bra att prova.
Vattenytan blänker som håret på en Stureplansstekare i det skarpa solskenet. Havet är fortfarande klart, men inte lika gingenomskinligt som sist. Ändå mycket vackert.

Det är en märklig känsla att simma i våtdräkt. Jag flyter liksom ovanpå, nästan svävar. Samtidigt känns det trögare, inte samma närkontakt med elementen, lite stelare i lederna. Första 6-700 metrarna är sega. Skyller i mitt sinne på dräkten, men det kan ju lika bra vara jag själv som är seg. Men det är fint annars. Småfisk ilar runt mellan tången och stenbumlingarna vid Titanicbryggan. Energidrycksburkarna glimmar på bottnen (de är lyckligtvis inte så många) och öronmaneterna glider oberört fram.
Efter vändningen vid Djuphavsbadet känns glidet bättre trots att jag inbillar mig att det är aningens motström. Men havet är välkomnande och jag kommer in i rytmen. Tänker på allt som händer just nu. Roman på väg från tryckeriet (försenad men den hinner fram), tidning på väg i posten ut till läsarna, tre bländande vackra dagar i Stockholm nyligen, belgisk ölprovning ikväll. Belgisk öl är kul, hade jag haft tid hade jag arrangerat fler provningar.

Uppe på trädäcket igen hälsas jag välkommen av tre badherrar som sitter och solar. De grymtar berömmande och bjuder på whisky, irländsk blended, len och mjuk. Fint.

(glömde klockan hemma så ingen länk idag)