Sen upp, duscha av saltet, byta om till torrt och hoppa på ett sjöflygplan. Ibland är livet som i ett Tintinalbum.
länk
Vi simmade längs revet strax utanför vågbrytarna i vänsterkant.
Jag började simma i havet för att jag var tvungen. För att rena min själ. Skölja den vit igen som en tvätterska vid floden. Det fungerade. Nu simmar jag för att jag kan. För att det är skönt. När jag stiger upp ur havet finns dess oändlighet kvar i min blick och mina tankar flyter tyngdlöst. Den här bloggen handlar om att simma. Och om tankarna som föds där, i ytspänningen mellan himmel och hav.
No comments:
Post a Comment