Skärgårdsromantik

I juli hälsade vi på olika vänner i Stockholms skärgård. Skårgård - vilket romantiskt ord. Jag har alltid funnit öar alldeles speciella, det är något med isoleringen, klipporna, havet. Älskar det.
Men Östersjön var kalla som satan efter den dåliga sommaren, så när vi hälsade på Pia och Linda på Ljusterö blev det bara en kort simtur. Skönt ändå.

http://www.movescount.com/sv/moves/move69994917

Gitarrer, pubar och höga vågor

De senaste dagarna har jag varit helt försjunken i arbetet med att formge min nästa bok, den om pubar i London (88 favoritpubar i London – kommer i slutet av augusti eller i september). Till sist fick jag resa mig från datorn och cykla ner till havet för att simma. På vägen lyssnade jag på en bra playlist med hårdrock (https://open.spotify.com/user/beengan/playlist/0zcgUUVvyN9hFm7lTn9NVE).

Så när jag väl kom i vattnet var huvudet fullt av ylande gitarrer och patinerade pubar. Men de meterhöga vågorna tvingade mig snart att helt och hållet fokusera på simningen. På utvägen var det motvind och hård simning men å andra sidan kunde jag surfa på vågorna på tillbakavägen. Friskt och härligt!

http://www.movescount.com/sv/moves/move69279959

Höga vågor och friska vindar

Också igår lyckades vi vänta in regn och hårda vindar, det börjar bli en vana det här. Några tyska turisttjejer gjorde stora ögon när Anna hoppade i de grå skummande vågorna. Hur kan hon? Är det inte kallt? Är det inte farligt? Många frågor blev det. Som gammal Ribbanbadvakt kunde jag lugna dem.
När Anna simmat sin runda fick jag också hoppa i. Vinden hade rört upp vattnet till en grumlig soppa jämfört med dagen före. Och vågorna gjorde simmandet trögt, det blev bara 800 meter den här gången (glömde starta klockan, så spåret börjar en bit ut). Men friskt och skönt!


http://www.movescount.com/sv/moves/move68455816

Sjöhunden är tillbaka! (med massor av undanflytker)

Det var nästan ett år sedan sist jag simmade ordentligt. Vad hände? Ett antal resor runtom i världen, jag har gift mig och blivit far och framförallt har jag haft en så kallad frozen shoulder, vilket innebär att jag i vintras inte ens kunde ligga på ena sidan och att högerarmen varit halft oanvändbar.
Men nog med ursäkter och undanflykter! Igår fick jag äntligen glida ner i havets sälta igen. Eftersom vi inte fick tummen loss att gå ner till Västra hamnen förrän det mulnat och börjat blåsa och regna så var det gott om plats både på bryggan och i vattnet (som höll behagliga 19 grader).
Havet såg rätt friskt ut med både ålgräs och blåstång, och till och med en liten öronmanet. Fint.
Det blev en kilometer vilket kändes bra, så här första gången på 11,5 månader. Högerarmen är fortfarande inte läkt, jag kan inte sträcka ut och ta fulla armtag, det blir 2/3 med högerarmen men det funkar ju ändå. Och det är säkert bra för den att få jobba. Idag simmar vi förhoppnnigsvis igen.

http://www.movescount.com/sv/moves/move68375433