Tillbaka i fristaten Hylkan

Förra året vid den här tiden plockade Anna upp mig i sin lilla röda italienska cabriolet och tog mig på en härlig österlensk åktur. Den slutade hos vår gemensamme vän Christian och hans Fristaten Hylkan (ett gammalt vackert hus söder om Brantevik, precis vid havet).
I år hade vi glädjen att återvända hit för några dagars avkoppling. Klart vi passade på att simma också, en gemensam tur på 1,2 kilometer. Normalt är vattnet uppfriskande svalt på den här sidan Skåne men i år har sommaren varit så varm att vattentemperaturen masat sig upp till hela 22-24 grader. Fantastiskt! Passade också på att fridyka och spana in bottnen här, en mix av vågskulpterat grus, flata klippor och skiffer. Fint, fast inte mycket fisk.

Vrak och fridykning

Skåneturen fortsätter. Igår badade vi i vackra Mölle och njöt av klart vatten och en otroligt levande botten. Tyvärr fanns det inte tid för en rejäl simtur, men det var med marginal sommarens hittills bästa bad.
Idag stack vi ner till Råå vallar söder om Helsingborg och simmade ut till vraket Johannes L. Här var jag och simmade också förra året (länk här, tänk vad mycket som händer på ett år). Det blev inte så långt, men ack så skönt ändå, och fint att också få fridyka på vrak. Fick chansen att inviga mitt nya cyklop, som var kanon. Bottnen visade tecken på övergödning med mycket grönslick, men det fanns också fina ålgräsängar, en hel del strandkrabba, tobis och småfisk. Såg också en död plattfisk och en död tobis.

Så här såg Johannes L ut innan hon sjönk 1979. 48,5 meter lång.

Fint bad i Mölle

Råå vallar

Malmööööö!

Äntligen i havet igen!
En veckas semester (med lite jobb) i Skåne inleds i min kära hemstad med vänner och fest. Och så klart med en rejäl simtur i Västra Hamnen. Jag tror inte de flesta Malmöbor inser hur bortskämda de är med så fina bad- och simmöjligheter mitt i stan. Jag menar, både Ribban med tre kilometer sandstrand OCH Västra Hamnen med klart djupt vatten.
Apropå klart, unde den två kilometer långa turen såg jag bottnen hela tiden, trots att djupet varierar mellan tre och fem meter. Andra sevärdheter var två rejäla ålar, tre abborrar och en massa öronmaneter. Bottnen är frisk och fin här. Och så vackert att se Öresundsbron när man simmar åt ena hållet och Turning Torso åt andra – båda arkitektoniska höjdpunkter i världsklass. Malmö är allt bra fint.
Efteråt blev det fint snack med Lotta och sen dök Lucas, Jesper, Bauer och ytterligare en tjomme upp i deras fina kök varvid mer trevligt vidder vidtog. Det visade sig att alla vid bordet visste mer om filmen jag ska bidra med ett par korta undervattensscener till än vad jag gjorde (de känner en av regissörerna, en av dem har till och med barn med samma kvinna). Världen är liten.

Plötzen från ena till andra änden

Hett hett hett. Berlin är hett. Så vi for till Plötzen på vår DDR-moppe. Den här gången betalade vi inträde och låg inne på stranden med fri utsikt över volley boll-pojkarna, nakendamerna och resten av det livliga berlinska badvimlet. Vattnet var så varmt att det knappt svalkade, men likafullt var det underbart med en rejäl simtur. Under 1504 meters bröstsimmande fick jag tid att fundera på det pågående bokprojektet och det kommande mötet med förläggaren i Sverige. De här simturerna är guld värda.

Tillbaka till Lübars

Efter den långa simrundan i fredags åkte jag på en rejäl sommarförkylning. Så det blev en stillsam helg i hemmet i återhämtningens tecken. Men så igår måndag kändes allt bättre och vi körde tillbaka till Lübars. För att vara rädd om mig tog vi bara två varv tillsammans. Ändå så otroligt skönt. Det är en fin sjö och man slappnar av så skönt i vattnet. På kvällen tittade vi på några av mina gamla undervattensinspelningar från 2004 och blev inspirerade till nya äventyr.

Vårt nya badparadis

Det blev precis som vi hoppades. Med vår Schwalbe kan vi upptäcka sjöar lite längre bort och har nu hittat ett litet paradis – Freibad Lübars. En mindre (och så klart privatägd) sjö kantad av vass och lummiga träd och med sandstrand och hopptorn i ena änden. Vattnet är klart och varmt (25 grader!) på ytan, simmar man ner ett par meter känns det mer som tolv grader, men där behöver man ju inte vara. Här finns till och med restaurang med en rätt trevlig och skuggig uteservering.

Klart jag blev entusiastisk och tog en rejäl simtur. Tre varv runt sjön blev det, runt 1,6 kilometer. Sedan königsklopse med dillpotatis på restaurangen och efteråt en liten photo shoot med Schwalben i det vackra kvällsljuset. En fantastisk fredagskvällsutflykt.

Sjön runt andra hållet

Blev en fin tur i Plötzensee igen, den här gången mycket social. Först kom en rätt elegant naken dam simmandes och sporde huruvida det var att rekommendera att simma i surftröja som jag gör (simmar ofta i en rash guard för att det känns skönt). Vi förde en nätt liten simdialog på tyska innan jag satte fart igen.
Tjugo minuter senare fick jag fråga en trampbåt åt vilket håll de ämnade pedals ety de virrade runt framför mig likt en blind fluga i en sockerbutik. De var i sin tur nyfikna på om jag hörde dem under vattnet när de knackade i båtbottnen (inte när jag simmar svarade jag, men om jag ligger still så).
Däremellan gjorde en stor häger en låg överflygning och yttrade höga hägerljud (du kan lyssna på olika varianter här om det roar dig).
På hemvägen åt vi god boulette på Lindengarten som nu är vår officiella favorit i området.

Cirkelsim

Ännu en het sommardag och vi cyklar till Plötzensee i Wedding, västra Berlin. Det blir en runda runt hela sjön. Grönt, grumligt, varmt. Men mycket skönt. En stor grå häger spanar in mig när jag simmar förbi, så ock en familj gräsänder och en eskader svanar. Vid två tillfällen kommer hundar simmande och det är ju fint.
Efteråt, när vi cyklar hemåt, passerar jag ännu en hund, i en ryggsäck. Väldigt roligt. Vi passar också på att äta middag på Auszeits fina uteservering. God mat men det tog på tok för lång tid att få den, en timme. Det är långt att vänta när man precis simmat 1300 meter.

Äntligen havssimning!

I lördags vaknade vi som vanligt upp till sol och fågelkvitter i Berlin. Länge har jag tänkt skaffa en Simson Schwalbe, en gammal DDR-moppe, för att kunna köra till badsjöar lite längre bort. Så morgons tillbringades i sängen med diverse onlinebutiker och annonsmarknader. Till sist hittade jag en riktig pärla från 1983, i gott skick och vackert målad i rött och gräddvitt. Enda problemet: svalan (som schwalbe betyder) fanns i Flensburg vid danska gränsen. Den stora fördelen: vi kan simma i havet!
Så vi hoppade in i bilen och körde drygt 430 kilometer norrut. Schwalben var lika fin som vi hoppats på. Flensburg var pittoreskt. Och Havet. Havet var alldeles underbart. Vi hoppade i vid Ostseebad i utkanten av Flensburg. En lång träbrygga ut i det långgrunda vattnet gav lagom djup och en rad bojar bjöd på riktning. Friskt, salt hav, härligt! Temperaturen var 17 grader så det var onekligen lite svalt när vi först hoppade i. Men kroppen vänjer sig snabbt och rask simning värmer också upp. Grönt vatten med knappa två meters sikt, gott om ofarliga öronmaneter och små sjöstjärnor och musslor på bottnen. För mig blev det bara 1,1 kilometer eftersom vi var tvungna att vända söderut tull Berlin igen, min syster och hennes man skulle komma på besök på kvällen.
Summa summarum en fantastisk dag  – schwalbeköp, havssimning och öl med syrran på kvällen!

Folkligt värre

Tidigare sa jag något om Pildammarna och Weissensee. Det finns en likhet. Att simma här känns, på ett oroväckande sätt, som att ha kastat sig i dammen i Pildammarna i Malmö för en runda. Men alla tyskarna gör det, och när temperaturen är i häradet av 30 grader (eller mer) finns inget val. Avkylning är nödvändig.
Så vi återvände till Weissensee. Den här gången en fredag eftermiddag, så vi var inte precis ensamma. Tjockt med folk, hundar, ankor och till och med en slända. Men det var skönt att simma. Framåt kvällningen tömdes så staden plötsligt på folk fullständigt – Tyskland mötte Frankrike i kvartsfinal i fotbolls-VM. Vi såg den hos vår lokals tjeck som har hängt upp en TV i ett träd, ställt ut stubbar och stolar på trottoaren och serverar fantastisk ofiltrerad Svijany-öl. Tyskland vann.

Sommarhettan är här

Idag cyklade vi västerut till Plötzensee. Lummig och grön både i strandkanten och under vattnet. På ena sidan stort inhägnat bad med sandstrand och nakna tyskar. På andra sidan tatuerade män och kvinnor med pilsner, hemgjorda covers på "You're in the army now" och en och annan naken kropp här med.
Det var skönt att simma. Vattnet är varmt, och även om det var grönt och grumligt kändes det ändå klarare än i Weissensee. Gott om småfisk och en svanfamilj med patriark som nafsade soldyrkare i tårna.
Jag tog ett testvarv fram och tillbaka och sedan en runda runt mittdelen av sjön. Fint. I norra delen skuggade träden och min fantasi tog mig till nordisk mystik med Bauerska konnotationer.
Cykelturen hit och hem gick delvis längs kanalen vilket alltid är trevligt. Hemresan bjöd på skuggig weissbier och fin boulette med potatissallad på Lindengarten.
Vi gick också på upptäcktsfärd inne på en av Berlins många vackert vildväxta kyrkogårdar, franska kyrkogården. Fina monument och gravstenar, fallna i olika krig och i vardagens umbäranden samt gott om skotthål och splittermärke. Berlins historia i stillsam sammanfattning.

Första simturen i Berlin

Att flytta till Berlin var inget bra för mitt simmande, det står klart. Berlin ligger mitt inne på den europeiska kontinenten. Havet är bara en dröm, en längtan i min blick.
Det finns sjöar. Länge tänkte jag att jag skulle cykla till dem och simma. Till sist blev det av, idag.
Det var skönt.
Weissensee - en liten sjö, ungefär som dammen i Pildammarna i Malmö, kanske till och med lite mindre. På ena sidan Copacabana där berlinarna får utlopp för sin havslängtan på en inhägnad konstgjord sandstrand, komplett med utskänkning och dj-bås. På andra sidan Café Milchhäuschen med fin terrass ut mot sjön. Här blir det nog en fika någon dag.
Simturen blev kort. Min klockas GPS var inte på humör men jag uppskattar det till drygt 600 meter. Man ska börja någonstans. Och det blev ju elva kilometers cyklandes dit och tillbaka och sedan 2,5 kilometers promenad ner till kontoret. Alltid något. Vattnet  grönt och ogenomskinligt, ljummet. Kanske 19-20 grader.